Att älska.

En vän sade en gång till mig, var inte rädd för att vara dig själv.
Och det är jag inte.
Jag är en glad, sprudlande tjej.
Jag är underbar, om än på mitt sätt.
Men Gud skall veta att jag inte alltid varit glad, att jag varit sårad och ledsen.
Att mitt innersta sakta fallit ihop under bördan att alltid behöva spela den tuffa tjejen som aldrig gråter.
Att alltid behöva vara någon annan för att ens få ett uppskattande skratt.
Men nu är det enda skrattet jag uppskattar mitt eget.
Jag älskar mig själv och det är precis så det ska vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback