Amandas lilla sida

Smile like you're acually glad,
and cry like you're acually sad.
Don't show how hollow you are inside,
just laugh and make a perfekt bride.
That you can't feel a thing,
that it feels like you're a living corpse,
doesn't really mean a thing, ofcourse.

I'm sorry, but I can't rhyme.
I should be arrested for such a crime.

En liten dikt jag skrev, var bara tvungen att lägga upp den :P

Idag är jag ganska glad, vilket jag faktiskt är för det mesta :) Ibland kommer det ju nedförsbackar, men jag antar att man måste må skit ibland för att kunna vara lycklig. Hur skulle man annars kunna märka någon skillnad?
I alla fall har jag startat en Vlog på YouTube, det är som en blogg fast man filmar och laddar sedan upp det på YouTube. Mitt användarnamn är AmandaSvensson1 om du skulle få för dig att vilja se efter.
I morgon ska jag kanske (förmodligen) till Bea på filmkväll :D Vi har inte haft det på jätte länge så jag längtar verkligen.
Lite sorgligt dock att lovet snart är slut, men jag klarar mig. :)
Nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt //Amanda

Nu när jag ändå är inne på spåret irriterande kan jag ju passa på att berätta att en annan sak jag störa mig på, det är folk som suger på engelska men tror att de är jätte duktiga och typ bäst.
Jag har en kompis och hon älskar det engelska språket, hon har baras gigantiska problem med att tala det. Fast skriva är nog värre. Och hon är ju inte ensam om det, såå många skriver på bdb och liknande på engelska.
Och visst, det kan väl vara lite trevligt eller något, men inte när man stör som in i rackarns på att folk inte kan stava. Jag är ingen expert jag inte, jag är inte så bra på att stava på engelska, men jag låtsas inte som om jag kan det heller.
Och jag har ingenting emot några skrivfel här och där, men när man skriver yo stoled my heart behöver man väl ändå inte skriva på engelska. Flickan jag precis citerade har dock en ursäkt, hon har dyslexi.
Vilket leder mig in på ett annat irriterande spår.
Vem fan var idioten som kom på att dyslexi skulle heta just dyslexi?
Jag är inte ens säker på om jag stavar det rätt, och jag har inte dyslexi. Men tillbaka, jag har en annan kompis, som jag har frågat om jag får rätta henne och hon har sagt ja, men varje gång jag gör det blir hon sur.
Jaja, nu har jag klagat klart.

Idag är det påskafton och vi har ätit god mat, tittat på film och ätit massvis med godis :D ;)
Glad Påsk alla //Amanda

Det är så irriterande när man vill skriva blogg men inte har något att skriva om. Jag vill att folk ska läsa min blogg, tycka den är intressant, men vilken människa som inte bor i total isolering skulle vilja läsa om min dag? Om en artist som jag tycker är bra men ingen annan? Jag tycker inte det är särskilt intressant att läsa om andras dagar deras liv, för jag kan ju inte koppla till det. Om jag inte känner personen kan jag inte känna med den på samma sätt som jag kan med en jag faktiskt känner. Så om någon faktiskt läser det här, vad ska jag skriva om? Vad tycker du att jag ska göra för att få min blogg mer tilltalande? Snälla kommentera och svara vad du tycker. Pusspuss //Amanda

En vän sade en gång till mig, var inte rädd för att vara dig själv.
Och det är jag inte.
Jag är en glad, sprudlande tjej.
Jag är underbar, om än på mitt sätt.
Men Gud skall veta att jag inte alltid varit glad, att jag varit sårad och ledsen.
Att mitt innersta sakta fallit ihop under bördan att alltid behöva spela den tuffa tjejen som aldrig gråter.
Att alltid behöva vara någon annan för att ens få ett uppskattande skratt.
Men nu är det enda skrattet jag uppskattar mitt eget.
Jag älskar mig själv och det är precis så det ska vara.

En dag lade någon en arm över mina axlar.
Någon lade en arm över mina axlar, kramade till och sa Hej.
Jag blev lycklig och gick hem och var glad.
Dagen därpå sa någon Hej till mig när jag kom.
Nästa dag frågade någon vad jag skulle göra efter skolan.
Dagen efter det hade jag en vän.
För första gången i mitt liv, jag hade faktiskt en vän.
Det finns många som än har det så som jag förr hade det. Hjälp mig hjälpa dem.
Säg hej till den tysta killen i skolan, eller le till tjejen som alla kallar emo.
Hjälp dem må bra, hjälp dem vara lyckliga.

Denna text publicerades igår på 100 ord på Lunarstorms Startsida. Skriven av mig då alltså. ;)

Idag har varit en ganska normal dag. Det hände inte så mycket i skolan och det var ju kul :) När jag kom hem så låg det en lapp på min platsi köket, Kyrkposten, på baksidan stod det nämligen vilken tid mässorna är och jag har sådana problem med att hålla reda på vilken kyrka, vilken tid. Och det var ju jätte bra att jag nu har en sådan lapp Det som inte var så bra är att längst när på lappen står det att de åker på en pilgrimsfärd 15/6. Kul, tänker kanske du. Jag tänker, Shit, säg att det inte är Frankrike resan. För den 15/6 är jag fortfarande på Bali! Frankrikeresan är huvudorsaken till jag över huvud taget konfirmerar mig, och då hade det ju varit lite trist om jag missade den. Hoppas det är någon annan resa. Annars får jag väl hänga mig själv eller något... //Amanda

Idag har jag varit i skolan, hurra hurra. Haha. Fast idag var faktiskt en ganska bra dag, jag har varit jätte glad och det var jag igår också. Kanske är det för att det går ganska bra i livet just nu. Och det är ju kul. :) Sen åkte jag i väg på dans, jag dansar streetdance. Det var roligt. Sedan fick jag små springa till bussen för jag trodde den gick fem men Malin sa att den gick fem i men honhade fel P: haha Jaja, lite extra motion har ingen dött av. Nu måste jag plugga för jag har HKK prov i morgon :D Jag kan ingenting. Just det, jag hade utveckligenssamal också. Det gick ganska bra faktiskt, jag har godkänt i allt och bättre i det mesta. Viktoria sa att jag måste plugga mer och planera min tid bla bla bla. Men jag ska i alla fall försöka. Och så säger hon att jag ska räcka upp handen oftare, åtminstone på hennes lektioner, vilket är lite förvirrande. Hon har alltid sagt att vi inte behöver räcka upp handen på hennes lektioner. Men det är nog för att jag ooch Linnéa inte ska prata hela tiden och ingen annan. (det blir lätt så annars) Och visst, jag kan acceptera det. Men hon glömmer ju bort det, ibland när jag säger något utan att räcka upp handen är det okej ibland inte. En annan gång kanske jag räcker upp handen men så säger någon det rakt ut och hon säger ingenting. Det är det som är det jobbiga. Menmen, nu ska jag plugga. Önska mig lycka till  //Amanda.

jag måste medge att jag blev förvånad även om jag borde ha förstått
här står du nu med tårar på din kind och säger: "vart har vår kärlek gått?"
jag har upplevt oss båda som lyckliga - att vi tillsammans är ett passande par
men nu frågar du mig med gråten i din hals:"är det verkligen mig du vill ha?"

Flickan står på stranden, med den vassa kniven i handen.
Hon tittar ut mot havets glans,hon önskar att hon inte fanns.
Allt hon hade är borta, hennes andetag är snabba och korta.
Med mod skär hon till, och tiden står still.
Hon lägger sig ner i sanden, med blodet rinnande ner för handen.
Hon är borta från tid, hennes själ har äntligen fått frid.
Men det flickan inte förstod, var hur många som grät när hon dog

Du frågade om jag gillar dej, jag sa nej
Du frågade om jag tyckte du var söt, jag sa nej
Du frågade om du var i mitt hjärta, jag sa nej
Du frågade om jag skulle gråta om du gick bort, jag sa nej
Så gick du iväg.
Jag gick efter dej, tog din han och sa: Jag gillar inte dej, jag älskar dej
Du är inte söt, du är vacker
Du är inte i mitt hjärta, du är mitt hjärta
och jag skulle inte gråta om du gick bort.  Jag skulle dö

En ensam liten tjej sitter i skolans toalett.
Hon är duktig i skolan och gör allting rätt.
 Hon vågar inte vara ute på rasten för hon är rädd.
 Rädd för att bli mobbad, rädd för att bli sedd.
Varje dag får hon höra fula ord och skratt.
Hon orkar inte mer, hon gråter varje natt.
Och det värsta är att dom allt förstör.
Hennes kläder och skåp de sönder gör.
Hon tar stora omvägar förbi deras gäng.
Hon ligger hemma jämt och gråter i sin säng.
En dag bestämer hon sig, hon tänker inte leva mer.
Hon ville ju bara vara som alla andra, men ingen henne ser.
Familjen blir förtvivlad och gråter det är svårt.
Det coola gänget gråter och säger Förlåt.

Idag har jag varit på konfa. Jätte kul. Kan nu Fader vår (en bön) utantill om någon undrar, väldigt intresant. Sen kom jag hem lagom till tårtan eftersom min lillasyster Petronella fyller 8 år i dag :) Grattis till henne. Blev lite sur dock, inte på henne utan på min mormor, för Pette fick ett guld halsband med ett guldhjärta av henne medan jag inte ens belönas med ett kort. (ingen annan av oss heller, Pette är mormors favorit barnbarn. Hon gav till och med Pette ett kort på hennes namnsdag.) Förra året glömde mormor till och med bort min födelsedag. Liksom, hurra för min underbara mormor eller hur? Jaja, jag klarar mig, tycker inte om henne ändå. Nu låter jag väl hemsk som säger så, men det är ju vad det är.

Nu ska jag titta på en film som heter Where my heart is. Läste faktiskt boken och upptäckte senare att någon gjort en film av den.  Kommer inte riktigt ihåg vad som hände i boken men jag tyckte den var bra så, ja. Haha. :)
Ha det bra alla människor //Amanda

P.S Skrev en otrolig dikt innan. Here it kommer;
Olycklig kärlek suger,
lika mkt som myggor som fluger.
Att alla ska vara så blyga,
det borde vara som att flyga.
På rosa moln.
Nu sa jag flyga två gånger,
men andra gången rimmade det ju faktiskt. D.S

Det blir mycket musik nu. Haha. Jag har precis hört Love song med Sara Barellies. Singlen släpptes 2007 och finns med på albumet Little voice. Den blev en stor succé i hela USA.

Sara Barellies är född 7 december 1979 i Eureka, Carlifonien. I januari 2004, släppte Bareilles hennes firsta album, Careful Confessions. Dessa är de enda album hon släppt men jag hoppas på fler. Det finns nästan ingen fakta om Sara så det finns inget mer jag kan skriva. Men om du vet något jag inte skrivit med så kommentera gärna och berätta det. Love song är i alla fall en väldigt bra låt och jag lyssnar på den, blandat med lite Regina Spektor, om och om igen. Om du inte hört den så rekomenderar jag att du gör det.

Jag kommer i håg att jag såg en video på MTV med Regina Spektor för ganska länge sedan, och jag avskydde det! Jag kunde inte förstå hur någon kunde tycka om det, och nu, tja, jag förstår dem. Hon är ju skit bra! Har sett några av hennes låtar på YouTube nu och jag kan inte sluta. Jag bara knarkar Regina Spektor! Bäst tycker jag nog att Fidelity och Samson är. Hon har en sådan annorlunda röst och musikstil, älskar det!

Regina Spektor föddes den 18 februari 1980 i Moskva. Hon är en sångerska, låtskrivare och pianist som bor i New York sedan tidig ålder. Hon kommer från en judisk familj som är väldigt musikal, hennes pappa var amatör violinist och hennes mamma musikprofessor.
Hon säger att hon influeras mycket av klassisk musik och har turnerat med band som The Strokes, Kings of Leon, Mates of State och The Moldy Peaches. De flesta av Reginas album har bara släppts i USA, men Mary Ann Meets the Gravediggers and Other Short Stories har släppts i länder världen över.I Sverige kan man köpa både Soviet Kitsch och Begin to Hope, som bland annat innehåller låtarna Fidelity, Better och Samson.

Idag var jag tillbaka i skolan. Torsdagar är den värsta dagen i veckan och jag fick nästan panik när jag såg att caféet inte var öppet. (Sån tur var öppnade det lite senare.) I alla fall så hade jag spanska prov och det gick jätte bra :D Jag var helt chockad. Jag gick dit, beredd på ett IG (hade inte pluggat) och så kunde jag nästan mer än de som faktiskt pluggat. Alla skyllde det på att jag var bästa kompis med en spanjorska för två år sedan men jag lärde mig bara ett fåtal ord och de orden kan alla andra också nu. Men jag rättade dem inte, några ord kunde jag faktiskt som vi inte hade lärt oss så jag har väl snappat upp mer än jag märk. I alla fall så var dagen ovanligt bra för att vara torsdag, alla var trevlig och lektionerna likaså. Hade förresten läxförhör på SO:n också, det hade ja inte haft en aning om, men det gic ganska bra det också. Dagen var faktiskt nästan jätte bra tills jag precis innan jag gick hem fick veta att vi har engelska prov på måndag. Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är över att jag har det så lätt i skolan, speciellt när det gäller språk, när jag får veta sådana saker. Jag undrar hur sådana som inte har det lätt överlever? Ska ha utvecklingssamtal nästa vecka också. Viktoria har bestämt ett nytt system också, vi får hem våra papper med "betyg" några dagar innan och sen på själva samtalet berättar hon bara hur man uppför sig i skolan och sånt. Tråkigt. ("betygen" är papper där det står hur man ligger i alla ämnen, vad man måste göra för att få upp ett betyg och om man har betygsvarnig i ett annat.) Men jag sköter mig bättre detta året än jag någonsin gjort förrut så det ska nog gå ganska bra. Hoppas jag i alla fall... I årskurs 7 hade jag kvarsittningar, förlåt, återinläsnningar så gott som varannan vecka och i årskurs 8 har jag inte haft en enda. Det är coolt tycker jag. Tyvärr är jag rädd att jag snart kommer och få en, inte glad för det.

Jag har alltid haft svårt att bestämma mig. Förmodligen sk jag bli skådespelerska men jag är duktig på att skriva och tycker om det. För att testa om jag ville bli författare började jag skriva lite, inget allvarligt. Men tänkte lägga in den här nu så att folk kan läsa det jag skrivit. (det här är prologen) Och när jag kopierar in den så här så kommer inte alla mellan slag och sånt med så det kanske är lite svårt att läsa. (jag orkar inte rätta till allt)

Prolog.
 Adriana öppnade dörren och smög tyst in. "Var har du varit?" Fan också, han var vaken. "Hej pappa" sa hon. "Jag har bara varit ute med några vänner." Det var mörkt och han såg inte hennes ansikte, han kunde inte veta att hon ljög. "Så tusen heller" sa han och reste sig upp från köksstolen han suttit på, så att han kom in i ljuset från gatulamporna utanför. "Du har varit och träffat honom igen." sa han med avsmak i rösten. Hon skakade på huvudet och såg sig diskret men nervöst omkring. Vad skulle hon kunna använda om han började slå henne? Ingenting, insåg hon. Han hade redan bestämt sig. "Pappa, jag lovar, jag skulle aldrig göra något du sa åt mig att inte göra." sa hon med nervös röst som darrade av rädsla. "Hur vågar du ljuga för mig?" frågade han ilsket.När han knöt knytnävarna började paniken sippra upp i halsen på Adriana. "Pappa, snälla!" bad hon. "Jag lovar att aldrig träffa honom igen! Aldrig!" Han skrattade lågt. "Å, tro mig." sa han. "Efter det här kommer du inte vilja träffa honom."
~
 Adriana gick in genom skoldörrarna och såg Leo stå och vänta vid hennes skåp. "Ad, vad har hänt?" utbrast han förskräckt när han såg hennes ansikte. "Jag ramlade."svarade hon undvikande. Adriana såg ner i marken när hon sa det, det här skulle göra mer ont än hon trott. Hon tog et djupt andetag, lika bra att göra det direkt. "Leo, jag är inte kär i dig längre." Han såg förrvirrat på henne. "Vad menar du?" Hon stoppade ner händerna i bakfickorna. "Jag är ledsen Leo, men jag är inte kär i dig längre." Han tog hårt tag i hennes haka och drog upp hennes huvud. "Du kan inte säga att du inte är kär i mig, inte efter i går kväll." Adriana kämpade för att få blicken hård, eller ännu bättre, känslolös. Hon måste ha lyckats för det sårade utrycket dog bort ur hans ansikte och ersattes av ilska. "Okej." sa han. "Visst. Men kom inte tillbaka krypandes i morgon och tro att jag tar dig tillbaka. För mig finns du inte lmer och kommer aldrig att göra det." Hon såg ner igen, så att han inte skulle kunna se de tårar som gjorde hennes ögon glansiga. "Jag vet. Om du ursäktar mig så börjar min lektion nu." sa hon med en röst som inte lät som hennes egen. Utan att hon visste hur, lyckades hon plocka ut sina böcker ur skåpet och gå mot sitt klassrum. När hon kommit bakom en krök och han inte längre kunde se henne började hon springa mot toaletten. Väl där satte hon sig på toalettstolen och grät tills hon inte längre hade några tårar kvar att gråta. Sedan reste hon sig upp, tvättade av ansiktet i handfatet och tog på sig solglasögonen hon haft i väskan. Adriana Winter skulle inte ge upp, inte idag.

Stackars pojke, han vet väl inte vad han ska göra med den :P
Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska göra, har tråkigt. Vill helst gå och lägga mig men det kan jag inte göra klockan 18:36 för då vaknar jag i natt och kan inte sova. Jag vill bli frisk  nu!
Puss och kram skumbanan //Amanda

Hej igen. I dag är jag läskigt förskyld. Fick åka hem från skolan igår för att jag mådde så jävla dåligt. Ville egentligen stanna hemma först redan på morgonen men mamma och pappa tvingade mig att åka, hurra hurra. Men jag tjatade på min kontakt lärare Viktoria att hon skulle ringa och förklara för dem att jag faktiskt var sjuk och så när hon fattade det då ringde hon. Låg och sov typ hela förmiddagen sen och pappa hade nog lite dåligt samvete för han typ pysslade om mig. Inte så mycket förstås eftersom jag sov hela tiden men när jag väl var vaken frågade han om jag ville ha någonting och hur jag mådde. Det var trevligt. :) Och så nyser jag hela tiden och mina ben somnar. Jag vet inte om det faktiskt har något med förskylningen att göra men det är ganska så irriterande. Och idag då; pappa kom inte och väckte mig i morse som han brukar göra, jag blev lite förvånad men sen kom jag på att jag var sjuk. Har haft ganska tråkigt egentligen. Jag är asagobba trött och har världens huvudvärk men kan inte sova, av någon helt mysko anledning har jag jätte svårt att sova på dagen, och vill inte ta en huvudvärkstablett för kan inte svälja tabletter så jag måste ta bruso ch det smakar blä + att jag tog två i går och vil helst inte ta det för ofta. (för några månader sedan åt jag det så ofta att de slutade verka.) Men tror jag kan gå til skolan i morgon. Kan jag inte det vet jag inte vad jag ska göra. Torsdag: Spanska prov på kapitel 4-6 (jag kan typ ingenting)
 och hemkunskaps läxa vatten och så har vi prov på kapitel 1-5 nästa torsdag. Fredag: NO/bild projektet ska in med en fullständig rapport som jag inte skrivit något på och jag inte gjort klart boxen. (projektet går ut på att bygga en låda där det är tänkt att man ska lägga godis. Ska också vara en tävling där småbarnen röstar och jag har målat en älva på min och den är en av de bästa i klassen, men jag kommer nog inte vinna för det är många som har "kompisar" där nere och då kommer ju de "kompisarna" rösa på sina kompisar. Suger egentligen. Sen ska man skriva en rapport om arbetet, vilka problem man stött på och hur man löst dem bla, bla, bla) Hade tänkt ringa Denise, som jag bor granne med, och ta med några av mina böcker men kom på det en halvtimme för sent så hon hade redan slutat. Men jag hoppas jag inte behöver göra spanska provet, inget illa ment, men det är ganska lätt att styra Hanna, aka spanska lärare som pratar med väldigt svensk accent, som man vill. Och Yvonne, aka hemkunskapslärare som pratar med ful, prudentlig röst, går på allt. Jag kan bara låtsas att jag vet allt, bara jag vet en eller två småsaker, om jag inte kan något när hon frågar mig säger jag bara ja, just det! när någon annan svarar rätt. Men den här jävla NO skiten behöver jag verkligen göra, nästan hela NO betyget för denna vår bygger på det (hela teknik) och jag vill inte gå från VG till ***.